"dikter" tankar som fanns i mitt huvud sommaren 2007

Du säger att

Du säger att du älskar mig.

Du säger att du ser att jag är ledsen.

Du säger att du ser att jag mår dåligt.

Du säger att jag ska tänka mig för.

Du ser min sorg du ser mina tårar,

men ändå sitter du där tyst

Varför säger du inget?



Mörkret faller, tårar rinner på min kind,

rädslan kryper in i min kropp.

Jag fryser, känner mig ensam.

Vill alltid vara med dig.

Jag är rädd om dig, vill höra din röst,

vill känna din närhet men ändå lämna dig,

flaskan och drogerna... VARFÖR?
Saknar dig men ändå inte.
Vill lämna dig men ändå ha dig hos mig.



Du är min mor, du ger mig kärlek du kramar om mig,

du ger mig värme du torkar tårarnapå min kind & säger att du älskar mig.

Jag vet att du menar de jag känner de inom mig.

Du ler och säger jag vill inte se dig lida och må dåligt.

Jag vill se dig sprallig.

Du är inte den du är värd att vara just nu.

Du ska vara lycklig.


Du sa att du älskar mig,

kom till mig om det är något.

Men är de något finns du ändå inte där.

Jag känner mig sviken och ledsen.

Alla kan inte köpas,

du tycker synd om mig sa du till henne,

men mig säger du inget till,

om inte flaskan ännu en gång gjort dig glad


Kommentarer
Postat av: annika

Väldigt fint men sorgligt skrivet.

2008-11-18 @ 20:18:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0