13/9

Du fick mej att tro att kärleken fanns.
Du fick mej glad, du fick mej att le igen.
Du fick mej att dela med mej av mitt liv.
Lika fort som du byggde upp allt,
denna glada tjej, river du ner allt igen, nu är jag här igen.
ledsen.
Nu är jag skör och sårbar.
Nu är jag där igen.
En nobody. som inte litar på någon.
Jag tror inte att de finns någon kärlek längre.
Du rev ner allt du byggt upp inom mej.

Nu står jag här i min ensamhet, ledsen och tårarna rinner på min kind.
Kan du inte fånga dom och låta dom bli till tårar av glädje igen?
Så som de en gång var.
Jag tycker om dej men vet att det inte e någon idé.
Ditt liv är redan gjort med kvinnor och barn.
Men här står jag. En tjej, en kvinna, en glad men ändå ledsen sån.
Jag vet att du inte vill men ändå stannar jag kvar.
Jag tillåter mej själv att bli sårad,
att en dag stå där ensam.
Förlåt men jag tycker mycket om dej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0